Idag kom Yaghan fram till Kapstaden efter en 14 dagars segling från Sydgeorgien. Vi är mycket glada att se Taffelberget igen. Vi visste att detta skulle bli vår svåraste segling någonsin och det blev det också. De första två dagarna från Sydgeorgien försökte vi gå så mycket norrut som möjligt ända tills vi var ute ut den Antartktiska konvergensen. Detta för att minimera isbergsrisken. Två radar - en på långt håll och en på nära - och värmekameran var på hela tiden. Strax efter att vi var ute ur den Antarktiska konvergensen så råkade vi ut för en mycket allvarlig storm. Vi såg den komma i våra väderrapporter flera dagar innan men den verkade då inte så allvarlig. Plötsligt började dock varje väderrapport som kom skriva upp vindstyrka och våghöjd. Precis innan stormen bröt ut var prognosen 38 knops vind och 45 i byarna och en signifikant våghöjd på 6 meter. Detta oroade oss något eftersom vi aldrig haft så höga vågor tidigare. Normalt försöker vi undvika signifikanta våghöjder över 4 meter. Det hela slutade med en storm med en vindstyrka på 24-31 m/s ( 44-57 knop ) och en signifikant våghöjd på 7 meter. Den signifikanta våghöjden är genomsnittet av den högsta tredjedelen av vågorna och de högsta vågorna man möter kan vara dubbelt så stora som den signifikanta våghöjden. Vi mötte alltså 14 meters vågor. Det hela pågick i 24 timmar och vi länsade med vinden hela tiden med ett litet frimärke av cuttern uppe eller inget segel alls. Yaghan skötte sig föredömligt. Hon stryrde med autopilot och förlorade bara kursen en gång när hos slängdes runt av två samverkande vågor. Hon redde dock upp situationen själv och var snart på rätt kurs. Vi är mycket imponerade av Yaghans sjövärdighet. Så länge inget viktigt går sönder är hon en enormt säker båt. Efter ett par dagar med mer normala vindar hade vi en svår kuling på 20-24 m/s ( 37-44 knop ) och en signifikant våghöjd på 5 meter. Denna pågick i två dagar. Efter en vecka passerade vi Gogh Islands - halvvägs mellan Sydgeorgien och Kapstaden. Någon dag eller så efter Gogh Island ramlade plötsligt vår spirade genua ner i havet framför båten. Den åkte in under båten och kunde inte räddas. Vi fick skära loss den. Det var svirveln i toppen av Furlex systemet som hade rämnat. Så vi tvingades segla den sista halvan av resan i svaga till måttliga vindar utan genua vilket naturligtvis minskade vår fart. Trots detta har vi gjort nästan 200 sjömil per dygn eller drygt 8 knop i snitt. Men nu är vi i Kapstaden efter vårt livs mest krävande och svåra segling. Vi är mycket tacksamma mot Yaghan för hennes fina uppträdande under stormen. Det finns ingen båt vi hellre skulle vilja vara i när vädret är dåligt. Nu skall vi tillbringa en månad i Kapstaden. Det ser vi verkligen fram emot. Kapstaden är en av våra favoritplatser.